Läser morgontidningen i lugn och ro till en lördagsfrukost med gott bröd, pålägg och juice.
Ikväll är det Melodifestivalsfinal, halva första sidan upptas av det, man kan också läsa om ohälsa på landsbygd kontra stad och hur mycket Volvo PV kan spara, men på sidan 30 en notis i en spalt – Internationella Rödakorskommitténs landschef Franz Rauchenstein säger till AFP: “Kitchanga är en enda stor förödelse. Vår personal i staden är i chock. Vi är oroade över nivån på våldet”. Det handlar om strider mellan miliser och regeringsstyrkor i Östra Kongo-Kinshasa i Afrika, tusentals människor är på flykt, det förekommer blodbad och etnisk massakrer. Folk släpas ut från sjukhus och slås ihjäl. Ett folkmord igen. Vad rapporteras? Vad får vi veta? Eller är det kanske vad vi vill se och veta? Äsch, det är ju så långt borta, äsch, det är ju bara i Afrika där bråkas det ju alltid någonstans för mesta…Är det verkligen så vi ska tänka, vända ryggen till nu, ge det några rader i en notis eller ett par minuter i Rapport och sedan förfasas om 10, 20 eller 50 år? Vi har ju sett det förut i Kambodja, Kurdistan, Rwanda, Biafra osv.
En film som stannat kvar i mitt medvetande som få andra och som jag ofta tänker på är filmen “Hotel Rwanda” som handlar om folkmordet i Rwanda och likaså boken “En halv gul sol” av Chimamanda Ngozi Adichie som handlar om kriget i Biafra. Läs och se!
I det här sammanhanget känns det ganska oväsentligt vem som är nervös eller inte inför melodifestivalen…….
8 mars idag – Internationella kvinnodagen och Niklas födelsedag!
Vid den här tiden för 21 år sedan var vi på förlossningen i Hudiksvall, tog tid förstås om inte riktigt lika länge som sin storebror, men han var allt värd att vänta på, på kvällen kom han tillslut och snällare unge får man allt leta efter, sedan blev han lite mer envis när åren gick, men snäll, arg ibland så det bara sprakade om det, alltid påhittig, nyfiken, kreativ. Som tonåring färgade han håret blått, grönt, rött, lila, rosa, svart, vitt när mormor ringde frågade hon alltid “Vad har Niklas för färg på håret nu då?”.
Nu är han stor och ska hitta sin egen väg i livet, min älskade lilla unge.
Internationella kvinnodagen – man borde tycka att vi kommit längre i jämlikhetstanken än att på Facebook lägga ut en bild på en naken kille i en dusch och säga grattis till oss idag, jag blir så less och förbannad, hur jäkla korkade folk är och fattar ingenting vad det handlar om.
Vi har köpt en läsplatta!
En Letto från Adlibris, det ska bli riktigt spännande att pröva den, köpte en bok till den Magikerna av Lev Grossman, det fanns också några andra böcker inlagda vid köpet, en av Marie Ljungstedt och noveller av Amanda Hellberg.
Jag läste e-böcker förut på vår lilla handdator som vi hade och det gillade jag även om jag blev blå när jag lästa av ljuset. Den här läsplattan känns riktigt bra men det tar ju förstås lite tid att lära sig, men den den är lagom liten och lätt och känns bra :-).
Det var också bokreapris på den vilket ju var extra bra!
En spökhistoria med en speciell stämning men som ändå inte riktigt griper tag i en. Jag kommer på mig själv att tänka på annat när jag läser, men jag kanske helt enkelt inte riktigt var i rätt “mode” när jag läste den, för visst är det en helt ok bok, och numera stöter jag ständigt på katarer i olika böcker, så man har onekligen lärt sig en del om denna religionsutövning som skedde under tidiga medeltiden och blev så förföljd och har en intressant historik. Nu när jag börjat på en ny bok “Den väntade” av Kathleen McGowan, ja då handlar de igen om katarerna.
10 underbart vackra rosor stod så fint på mitt bord när jag kom hem!
Idag för 32 år sedan träffade jag Åke på en korridorfest i Uppsala och sedan dess har vi hållit ihop! Han var allt lite motsträvig till att dansa, men jag var envis och det har jag aldrig ångrat, även om han kanske inte behövt dansa ändå (men det tänker jag inte tala om 😉 )men jag fick iallafall dansa med honom en gång, för sedan dess är det kört 😉
Det är allt lite vårkänning!
Flera mornar när jag kliver ut genom ytterdörren på väg till jobbet hör jag Hackspetten trumma och förstås talgoxarna som ja, vad gör dom – piper, visslar eller kvittrar kanske helt enkelt?
Idag strålande sol och riktigt skönt, ute hela eftermiddagen med fritids och till mellis drog vi igång grillen och grillade korv till barnen.
Åke har spanat in snödropparna som kommit upp mot väggen, “men än är det vinter kvar…”
Så har jag då äntligen läst den omtalade, prisade boken “Berättelsen om Pi” av Yann Martel.
En fascinerande bok, med djup och en härlig twist på slutet som får en tänka efter. Den här boken har ju också blivit till film, jag har inte sett den (den fick många Oscarsnomineringar) det jag läst om filmen är att många tycker att den är förenklad, övertydlig och tappat mycket av sitt djup och sin dubbelbottnade historia, tyvärr är det ju ofta så när böcker blir till film och lite typiskt för amerikanska produktioner.
Jag gillar iallafall boken mycket, sträckläste idag i soffan och med en skål popcorn bredvid sämre söndagar kan man verkligen ha.
