Någon som har sett en katolsk präst flyga förbi?
Efter ett par dagar med ständigt dÃ¥nande huvudvärk, är det nu bara ett lätt molande….
Har just druckit en mycket god Irish coffee, jag är ju inte nÃ¥gon whisky fanatast egentligen, det stÃ¥r ju Ã…ke för, men just Irish coffee är sÃ¥ gott, även om jag dÃ¥ fÃ¥r lov att nalla pÃ¥ Ã…kes whisky men frÃ¥gan är om jag inte börjar gilla whisky iallafall, tog ett litet glas igÃ¥r och det var inte sÃ¥ dumt, jag brukar tycka att det är för starkt men nej det var inte alls dumt….stackars Ã…ke nu ska jag ge mig pÃ¥ whiskyn ocksÃ¥ precis som med “hemosten” som jag inte alls tyckte om förut, jag tyckte bara att det smakade gammal mjölk, och han fick ha hela osten för sig själv men nu tycker jag att det är sÃ¥ gott, det är nog vuxen-skills som Jonas brukar säga, han gillar numer oliver och nu det senaste avokado som han tidigare inte gillat alls och det är vuxen-skills.
Nu står hasselbackspotatisarna i ugnen, hos oss heter de annars Getingbon, det sedan Jonas var liten och tyckte att de såg ut som getingbon, han tänkte nog egentligen på halmkupor för bin och de har ju onekligen en viss likhet med varandra.
Till potatisen blir det Qournbitar, god sÃ¥s (hoppas jag) , kanske lite stekt svamp och nÃ¥gon grönsak och sÃ¥ lite vuxenskills – avokado till förrätt. Och ett glas vin till.
Så har då påsken kommit och gått, blev en trevlig helg!
Alla var hemmavarande, så det var de vanliga politiska diskussionerna, ständigt slut på rena glas i skåpen, tomma burkar och brödpåsar när grabbarna liksom skördetröskor går fram genom skafferi och kylskåp. Men jag diskar gärna och fyller på i skåpen, börjar dessutom bli ganska van med att laga veganmaten.
Niklas har också ny hårfärg som vanligt när Jonas har varit hemma.
Men nu har Jonas farit hem till sitt och det blir lite tomt och tyst, Niklas piper iväg till sina kompisar och det är väl så det ska vara.
IgÃ¥r fick jag ett sÃ¥nt där “kedjebrevmail” frÃ¥n en kompis, jag brukar nästan aldrig hinna med att svara och skicka sÃ¥dana vidare men det här var lite kul, med frÃ¥gor som man skulle svara pÃ¥ och skicka vidare till vänner, sÃ¥ jag svarade pÃ¥ frÃ¥gorna och skickade iväg till nÃ¥gra, ja de är ju inte sÃ¥ ovanliga.
Men det var inte det, utan en av frÃ¥gorna var – Vad ville du bli när du var liten? När jag var riktigt liten ville jag bli sjuksköterska och hade hel utrustning med tomma medicinburkar, medicinkoppar, sprutor (utan nÃ¥lar förstÃ¥s) som min mamma hade tagit med sig hem Ã¥t mig frÃ¥n sitt jobb, jag hade ocksÃ¥ en “rock” som var en omsydd vit herrskjorta med en namnlapp som det mycket ordentligt stod “Syster Karin” pÃ¥, och doktorsgrejerna jag fick i julklapp eller om det var födelsedagspresent blev mycket välanvända (fast de riktiga var förstÃ¥s bättre) och jag var ju faktiskt Syster.
Men detta var innan jag lärde mig skriva, efter det var det författare jag skulle bli, jag hade ocksÃ¥ en period dÃ¥ jag kunde tänka mig bibliotekarie och dÃ¥ katalogiserade jag alla barnböcker vi hade pÃ¥ landet, med listor, katalogsytem och varje bok fick en ficka med tillhörande kort intejpade pÃ¥ insidan av bokpärmen och alla böcker märktes nogrannt med “Tillhör Brännskogens bibliotek”.
Men det var författare jag skulle bli, jag skrev sagor och berättelser och jag började på ett mycket seriöst arbete om kängurur, jag var kanske 9 år, och bilderna kalkylerades av med smörpapper från böcker, jag blev inte riktigt nöjd med bilderna minns jag men tänkte nog ersätta dem sedan med riktiga foton. Nu undrar jag varför jag iallsindar skulle skriva om just kängurur? Men än i dag kan jag lite olika sorter känguror och vallabys. Men det var nog lite för stort projekt för det blev aldrig klart, kanske tröttnade jag på kängururna (hur får man egentligen till känguru i plural och dessutom i bestämd form???) och det var väl heller aldrig riktigt aktuellt med en studieresa till Australien.
Jag har alltid skrivit mycket, uppsatser i skolan var det bästa jag visste, jag fattade aldrig varför alla tyckte det var pest. Dagböcker har jag skrivit sporadiskt och i perioder, under tonåren var det mycket noveller och kortare berättelser och under en period mycket skräck och spökhistorier, men Vampyrgrisen som härjade i Londons dimma var faktiskt inte min skapelse utan min kompis, jag hade istället mystiska steg på vindar, personer som försvann, spår och svarta handskar som plötsligt dök upp och försvann, mycket mystik och ja, ja en och annan hårig jättespindel.
För ett tag sedan hittade jag en uppsats som jag skrivit nÃ¥gon gÃ¥ng i mellanstadiet, en sÃ¥dan där “Berätta vad gör du om si och sÃ¥ mÃ¥nga Ã¥r”, där hade jag skrivit utan tvekan att jag var författare men ocksÃ¥ att jag hade ett adopterat indianbarn(?!)
Indianbarnet lämnar jag med varm hand Ã¥t indianerna själva, men författardrömmen finns nog där än…
En av de finaste dikterna jag vet (Ursäkta Boye, Ferlin, Södergran och alla andra) har skrivits av två pojkar Jimmy och Oskar från Luleå som då gick i 3:dje klass och som deltog tillsammans med sin klass i en dikttävling:
Författaren
Eftertänksam, fantasifull,
skriver, tänker, läser
Han är lycklig
Bokskrivaren
“Jag har förorättat Gud och mänskligheten eftersom mitt arbete inte nÃ¥dde upp till den kvalitet det borde ha haft.”
Dessa ord ska ha varit Leonardo da Vinci sista ord i livet.
Det här sa alltså mannen som var och är geniförklarad som bla. konstnär, arkitekt, uppfinnare och vetenskapsman.
Hemköp har av etiska skäl bestämt att endast sälja ägg från frigående höns, inga ägg från burhöns ska finnas i Hemköps butiker.
Det gillar vi!!
I morse höll jag på att försova mig, efter att väckarklockan ringt somnade jag om, vilket nästan aldrig händer, men jag vaknade i tid iallafall för att hinna med det vanliga morgontjatet på 16-åringen som verkligen inte gillar att gå upp på morgonen.
Snöade riktigt ordentligt på morgonen, vilket det tydligen gjort i stora delar av landet enligt radion.
Det var dessutom en riktig fälla i den varma duschen, kunde stått där resten av förmiddagen kändes det som.
Detta skulle vara en dag för varma tröjor, duntäcken, goda böcker och stora koppar te…
Snart är det pÃ¥sk och det är ju dags att börja tänka lite pÃ¥ mat till helgdagarna, även om vi inte firar pÃ¥sk sÃ¥ mycket sÃ¥ är det ändÃ¥ mysigt att pynta lite och fixa lite god mat. Man kan väl ändÃ¥ passa pÃ¥ att “festla” till det lite och det blir sÃ¥ ljust och fint med de vÃ¥rliga och pÃ¥skiga färgerna.
Ã…ke är inget vidare för pÃ¥sk, undrar om det beror pÃ¥ att hans mamma alltid sedan hennes mamma kallat pÃ¥sken för “Lort-helgen” men det kom ju frÃ¥n att de var bönder och att det just börjat gegga till sig ute till pÃ¥sk och “karlarna” drog in sÃ¥ mycket lort att det var “dÃ¥ ingen idé att städa alltför mycket och lägga pÃ¥ nÃ¥gra rena mattor”.
PÃ¥ vÃ¥rt pÃ¥skbord brukar det bli lite av varje i matväg, men det är alltid lite pyssel att fÃ¥ till det med en “allätare” med ganska särskilda önskemÃ¥l och som verkligen inte äter allt, en strikt vegan och sÃ¥ vi dÃ¥ som vegetarianer, men det brukar ordna sig och bli bra till slut.
Nu ska ju Jonas ha en spelning med sitt band Diskoteket i Stockholm (Sugar bar kl. 20 ) på skärtorsdagen så vi får väl se om eller när han kommer hem till skogen. Han håller ju till i Uppsala där han går på gymansiet. Kommer han inte hem får vi ta och åka ner till Uppsala och hälsa på, vilket ju alltid är trevligt, men det är ju förstås roligt när han kommer hem.
I helgen hade jag tänkt att baka, men jag var sÃ¥ trött (är det nÃ¥gon flunsa i kroppen?) att jag istället blev sittande i soffan med stickningen och tittade pÃ¥ BBC food som äntligen fick ljud igen efter att Niklas tog fjärrkontrollen och direkt tryckte pÃ¥ rätt knapp och vips pratade de klockren engelska (Darling, looks lovely…), det är liksom inte lika kul att se pÃ¥ matprogram utan ljud, men jag vet inte hur mÃ¥nga gÃ¥nger jag själv försökt att fÃ¥ till ljudet som försvunnit av nÃ¥gon mystisk anledning, jag har varit i alla menyer och pÃ¥ alla knappar utan att lyckats och har ocksÃ¥ försökt fÃ¥ Ã…ke att fÃ¥ till nÃ¥got ljud, men det funkade inte heller. Men Niklas grejade det pÃ¥ stört!
Hur kan 16-Ã¥ringar sÃ¥nt pÃ¥ en gÃ¥ng eller att fÃ¥ en mobil att funka pÃ¥ en gÃ¥ng eller skriva Sms i en rasande fart, jag är glad om jag lyckas ringa….
Vi som annars är sÃ¥ totalt ointresserade av sport satt allt bänkade framför teven igÃ¥r och sÃ¥g Byn gÃ¥ till Bandyfinal igen sÃ¥ nu fÃ¥r vi vika lördageftermiddag till Bandy. Fast vad var det egentligen som hejarklacken i bandykyrkan sjöng? Det lät som ” heja DjurgÃ¥rn” men det lär väl iallafall ha varit Edsbyn? (jag sÃ¥g dÃ¥ inga DjurgÃ¥rdare….) hoppas alla hejjare hinner läka sina förmodligen idag hesa halsar och vila upp träningsvärken i trum-armarna tills pÃ¥ söndag, bussarna gÃ¥r väl som vanligt i strid ström frÃ¥n Byn till Uppsala och hejjarramsorna vill vi höra ända hem hit till vardagsrummet.
Åke som var på väg till Lund för jobbintervju, fick vända hem strax före Orsa eftersom det blivit inställt, tur att han inte åkte tidigare och hunnit så där 40 mil (nu blev det ju bara ung. 10) , det är ju ändå en resa på 80 mil ner till Lund. Det vore ju förstås lite smidigare för oss alla om han fick jobb på lite närmare håll, iallafall i början innan allt blir klart med hus, boende, installering av blivande gymnasiestuderande osv. Men Lund låter ju ganska spännande och är ju något helt annat än Hälsingeskogarna och det vore ju trots allt ganska roligt att prova någon helt ny bygd, något helt annorlunda, men det finns många ställen runt om i landet där man kan bo, så vi får se vad som händer.
VÃ¥rt eller rättare sagt Brattbergs lager av kryddor och te börjar tunnnas ut och det är inte sÃ¥ mycket kvar, försöker sälja ut det sista ocksÃ¥ sÃ¥ att allt blir klart. Det har varit fantastisk med alla kunder som hört av sig nu med alla positiva kommentarer och jag har fÃ¥tt sÃ¥ otroligt mÃ¥nga “Lycka till i framtiden” och sÃ¥ mÃ¥nga som säjer att de kommer att sakna mig, Brattberg och varorna, ibland blir jag alldeles tÃ¥rögd och undrar om jag inte trots allt kanske skulle fortsätta med Brattberg. Men beslutet är taget och jag vet att det är dags att gÃ¥ nya vägar, men Ã¥ren med Brattberg har varit fantastiskt roliga och lärorika och är absolut inte nÃ¥got jag Ã¥ngrar pÃ¥ nÃ¥got vis och alla dessa roliga människor jag har träffat pÃ¥ genom Ã¥ren har gjort allt jobb mödan värt tusen gÃ¥nger om.
En blogg…jaha, dÃ¥ ska här skrivas saker…i vÃ¥ndan av att skriva detta första inlägg kikade jag nu runt pÃ¥ vad de bloggarna som jag brukar läsa hade skrivit som sin första post, och dom hade liksom bara skrivit precis som dom alltid hade bloggat, det var liksom inte alls nÃ¥gon början och det är väl kanske sÃ¥ det är – att bara skriva pÃ¥, eftersom jag gillar att skriva sÃ¥ blir det väl sÃ¥, däremot tyckte jag förut att jag hade sÃ¥ mÃ¥nga saker jag skulle skriva om, men plötsligt känns det ganska tomt! Lite läskigt och ovant, men fÃ¥r jag vänja mig lite i lugn och ro sÃ¥ blir det nog bra?
