Läser och läser och läser “Den falske vännen” och den tar aldrig slut, det är så mycket text på något vis, vissa bitar gillar jag verkligen och jag vill veta hur det går, men vissa partier fattar jag faktiskt inte vad de handlar om eller vad det är som händer eller ska hända och jag blir så trött…..
Sticker emellan med “Ensamma hjärtan och hemlösa hundar” av Lucy Dillon. Det här är ju något helt annat, en lättläst bok, en sån som man gillar när man läser den men som kanske inte lämnar så mycket efter sig, men det här var en bok som jag gärna läste just nu mitt i eller i alla fall något på väg mot slutet av “Den falske vännen”.
Att läsa “ensamma hjärtan och hemlösa hundar” var som att se en romantisk komedi, sådär lite lagom småmysig med lite småmysiga karaktärer, men lite förutsägbar och kanske inte med så mycket djup. Men jag tänkte nästan inte fortsätta läsa när jag på första sidan läste “Att bli sviken, att förlora jobbet och att hitta sitt första grå hårstrå var tre onda ting i sig. Men att de sammanföll i tiden blev för mycket till och med för en som var van vid att framlägga även usla fakta på ett tilltalande sätt” Men det tar sig (lite iallafall…..)
Summa sumarum: En bok för stunden!
