En tjej jag känner berättade hur hon hade det nu (vi hade inte träffats på ett tag) hon trivdes inte med sin tillvaro och sa“Jag sitter och bara försvinner”. Jag har tänkt mycket på vad hon sa och visst kan det vara så att man bara lunkar på och hon gör alldeles rätt och funderar på vad hon vill göra.
Jag tror att det är många alldeles för många som aldrig känner eller tänker efter vad man vill göra eller hur man vill leva, som följer så många måsten och ger upp drömmar eller inte ens vågar eller kanske inte ens orkar drömma. Det var någon som sa att alla drömmar inte behöver bli verklighet, jag vet inte om det är sant, men jag tror att det inte är bra att stagnera, som för övrigt definieras enligt uppslagsverket “så småningom upphöra utvecklas i positiv riktning” och det låter ju hemskt!
Därför ska man drömma om en segelbåt eller om några höns och getter – inte nödvändigt på segelbåten eller, det kanske skulle funka….